Kaaramell

Jag saknar min lille Apya,
han fick en stor plats i mitt hjärta och den platsen kommer föralltid att vara hans.

Mest troligt så är denna killen mega akobatisk,
 men samtidigt så är hans överkropp för kort på något vis.

Bra är det i alla fall!

Lille Lenny... Min chefs hund. Han är en sån liten fisis.. Jag hoppas snart att vi får passa honom igen.
Det tror jag att lilla plutten hade gillat;)

Med ost på toppen..mmmmmuuums!

Ostscones helt enkelt. Mycket gott måste jag säga. Jag och Danne var ju rätt trötta i måndags så vi orkade inte laga mat. Till middag blev det thailändskt så att säga. Och till kvällsmat blev det Scones ala Jess ;)

Jag hade vunnit biljetter till detta härliga event. Så då tänkte jag och Danne att varför inte? Vi var ju ändå lediga på måndagen. Så jag och min sköne man körde all in med lite jägershots och öl i pappväska;) Det var faktiskt väldigt spännande att hänga på men vi stannade inte hela kvällen. Det blev helt enkelt för enformigt. Men kvällen slutade inte för det. När Danne och jag lämnade eventet med ungefär 100 miniprover från hugoboss fortsatte kvällen på Rosie. Vi tog in en flaska, sedan tog mina kollegor in en flaska....
Vi kom väl inte hem så tidigt som vi hade hoppats på kan vi väl säga:)
Men det var en oväntat roligt kväll, Tack älskling!


http://www.ddja.dk/

När man kommer till Köpenhamn efter en 30 minuters lång tågtur och det stockas upp med folk i den trånga lilla rulltrappan på halvfart som leder upp till marknivå, så är det inte okey att stå längst upp i rulltrappan och dela ut flyers och stocka det mänskliga arbetstrafiken! Man gör helt enkelt inte det klockan 07.30 på morgoen! Möjligtvis två meter vid sidan om om man absolut måste dela ut flyers så tidigt på morognen. Men inte mitt i vimmlet av människor som ska upp och iväg!

Det kanske låter som en bra ide, men det är det inte alltid!

I fredags skulle vi ha djungeltema på jobbet. Jag trodde att jag skulle få stå i en jane-dräkt i baren under hela kvällen. Istället får jag i uppdrag att dansa runt som en tiger och dela ut godis till gästerna. Allt går verkligen jätte bra, det är jag och Kasper som kör. Han har då en elefant dräkt på sig.
Under kvällen ser vi till att vara precis överallt. Ute, inne, på baren nere, på baren uppe. Vi dansar runt bland folk och dansar med folk. Vi var jävligt grymma helt enkelt.

Men så händer det...
Jag känner att en kund drar mig i svansen. Jag står på baren och måste vända mig och och huka. Det som händer då är att mitt ben glider av baren och kilas fast mellan bardisken och det metallhandtag som löper runt baren. AJ!
Det gjorde sjukt ont. Som tur var kom jag upp ganska lätt, sedan var det raka vägen in till kontoret. Vi behövde ju se vad som hade hänt med knät.
Det var en svullnad som jag aldrig tidigare sett. Men jag hade bara ont i sjävla svullnaden. Inte i musklerna eller skelettet. Så jag la på lite is, lindade några handdukar väldigt hårt om knät och fortsatte kvällen i min tigerdräkt.
Jag hoppade ju såklart inte runt, men jag dansade lite lätt och roade folk.

Dagen efter åkte jag upp till akuten, bara för att vara säker på att inget allvarligt hade hänt. Och det hade det ju inte heller. Knät hade bara fått en rejäl smäll, som tur var!

Här har svullnaden gått ner lite. Men det kommer nog bli ett saftigt blåmärke efter detta!

Så tänk efter innan ni hoppas i tigerdräkten, det är kanske inte alltid den bästa ideen. Särskilt en dräkt med huva där man inte ser någonting!

Japp detta är vår nya "to-do".
Att gå minst 10 000 steg varje dag och helt enkelt fösöka slå varandra i flest steg.
Egentligen är det inte särskilt fina priser, men det haldlar inte om det. Detta är för att skapa ren tävlingskänsla och motivation på Kungsgatan 18b!
Vi missade lite denna veckan som gick, bara för att Danne är i Prag och jag var hemma på Apyas begravning.
Men ny vecka - nya tag! Jag ska vinna detta!

För många är första april känt som en skojig dag då man har full rätt att dra dom råaste skämten.
För mig är det min älskade farfars födelsedag. Min farfar som jag förlorade den 12 mars i år.

Hade hans kropp bara orkat lite till så hade han varit 69 fyllda år idag. Men livet har sin gång..
Ingen kunde veta att min lille Apya plötsligt skulle försvinna för alltid.
Att han skulle drabbas av sprucken kroppspulsåder helt ensam ute i sin fiskebåt..

Begravningen var i torsdags, den 29e.
Det var inte en lätt begravning. Men det var en fin sådan. Och att jag fick hålla en
liten dikt gjorde att det kändes väldigt personligt. Plus att min fina vän Julia sjöng två vackra sånger
för oss. Och kyrkan var så full att det stod folk längs väggarna.
Till och med mottagningen efter begravningen visade hur mycket folk min farfar hade berört. Vi hade dukat för 100 perosner och alla platser var tagna. Det är helt otroligt. Jag har aldrig sett så mycket folk på en begravning.


Grattis Apya, jag hoppas du har en fin födelsedag någonstans högt över molnen.