Kaaramell

Mitt lilla pantkvitto blev =

Tack för igår kvinnor! Sjukt bra vinsällskap!
Jag höll inte hela kvällen men jag hoppas att ni körde vidare, all in!

Jag berättade för dom på jobbet att jag kom hem tidigt igår, kl 03.00.
Vi hade väldigt skilda åsikter om vad tidigt innebar:) haha.

Första gången jag får blommor på jobbet.

Ljusbruntich eller mörkrödbruntich?

Jag måste verkligen plocka upp mitt målande igen. Innan har det bara blivit halvdant eller inte gjorts alls. Dock så har inte min lägenhet den ultimata ytan för att kunna verkligen måla. Men badrummet är ändå ganska stort och lätt att rengöra om man råkar måla utanför ramarna...så det kanske är en plan...

Jag har gått runt och tänkt. Hur mycket vill man veta om en annan människa egentligen? Hur mycket vill man att en bloggare blottar sin insida? Vill man ha detaljerade gynekolog besök svart på vitt eller ska vissa saker censureras? Finns det gränser på vad som blir vulgär läsning, finns det gränser? Eller får man skylla sig själv för att man tar sig in på bloggen?
Väldigt suddigt det här.
Jag tror dock att jag tillhör den lite mer frispråkiga gruppen som gärna talar högt och tydligt om det som är roligt, intressant eller också skrämmande.

På sista tiden har jag blivit mer och mer öppen med vad livet erbjuder mig och har kapat gränser för vad som faktiskt är okey att prata högt om. Blyghet saknas...

För er som inte läst mellan raderna: Jessica har förändrats och det är ännu oklart vad hon plötsligt kan spotta upp att läsa. Så känsliga personer varnas;)

http://youtu.be/hSH7fblcGWM

Att sitta på ett tåg i lugnande ro, så hoppar två ungar upp och gapar och skriker i nacken. Man måste acceptera för det är ju barn...men va faaaan....

Jag hoppas att alla som
har någon kär verkligen håller om den personen riktigt hårt och aldrig släpper taget. Trots att det är tufft och jävligt i förhållanden ibland så är det värt det. Din kärlek är värd det.
För så fort man släpper taget om den man älskar förändras världen. För vissa blir allt svart, för andra blir det en spännande ny vardag eller så hamnar man kanske någonstans mitt i mellan.
Den tråkiga sanningen är att det inte finns någon väg tillbaka. Det finns bara inte. För så fort man bestämt sig för att lämna varandra så ändras alla spelregler, alla löften och alla tankar. Samma person finns aldrig att finna igen. Hur mycket man än önskar det.

Finner man kärleken igen? Jag vet inte det ännu, jag vet bara att jag släppte taget och förlorade mitt allt. Allt jag kan önska varje Alla hjärtans-dag är att han är lycklig med det livet han valt.
Förhoppningsvis sitter jag på andra sidan men en ny kärlek nästa år.

Så ta hand om varandra, skäm bort varandra men framför allt - ställ upp på er förhållande när det knakar. Ge inte upp, tro mig det är värt det!

Är det inte roligt hur dessa sociala medier bara blommar upp som ett utslag över mänskligheten. Vi är så jävla hooked! Men jag gillar det! Och att socialisera med bilder är för jävla härligt!
Så om ni är sugna på mer bilder finns jag på instagram också - kaaramell. Så klart;)

Nu ska jag hoppa in på en liten spontan kväll och jobba på ett privat event för 300 pers. Detta kan bli jävligt kul:)

Sjukt händelserik dag. Min snäcka är på besök i Stockholm så nu är alla 6 samlade igen:)
Tack för en underbar fika! Ni är underbara tjejer!

Bild 1 - Så här reagerade jag när jag såg att jag kommit för tidigt.

Bild 2 - så här känns det nu....

Igår hjälpte jag tjejerna mina att flytta in i sin nya lägenhet i Sundbyberg! Heeeelt underbart att veta att dom inte glider hem med pendel till Flemmingsberg om nätterna längre!!

Så klart strulade det till sig lite. Kära Emelie skulle visa Jessica vägen runt huset men förde henne och den stora chryslern rakt in på snöig äng. Där bilen såklart fastnade!!

Men två polen grabbar hoppade in och bogserade ut oss med lina! Som tur är tog detta bara en timme och flytten var färdig halv 11....

Och idag i brist på sömn kommer jag en timme för tidigt till jobbet...fan...