Stackars lilla Dino
I lördags var jag och Erik på middag hos hans mamma för första gången. Det var jätte mysigt verkligen. Och jag fick för första gången äta äkta hemmagjord paella, lagad av Margarita. :)
På vägen hem skildes jag och Erik åt. För jag skulle hem till tjejerna och Erik skulle in till stan och säga hej till en polare. Tio minuter efter att vi pussats hejdå, ringer telefonen.
Då är det Erik som skrattar på andra sidan luren och säger: Asså du kan inte ana vad jag precis varit med om!
När han berättar för mig vad som hänt tycker jag synd om honom, men ligger samtidigt dubbelvikt på tunnelbanan.
Erik fick inte tag på sin kompis så han bestämde sig för att åka hem istället. När han var på väg ner till tunnelbanan såg han att tåget stod inne och skulle precis åka. Istället för att tänka en extra gång sätter han full galopp mot tåget med fokus, jag ska hinna med!Vad som händer då är att han tar sats och hoppar in genom dörrarna, medens dom stängs. Det är bara det att han hoppar aningen för högt så han slår i pannan och näsroten i taket på tåget. Bakom honom på perrongen klingar en kör: Ooooooooooooooo...
Det är i detta ögonblick, efter att ha kontrollerat näsan, han ringer till mig.
När han väl kom av tåget baddade han pannan med is och väl hemma placerades en påse frysta grönsaker på pannan.
Man kan inte låta bli att skratta åt den här historien även om han faktiskt skadade sig. Jag är bara glad för att han inte lyckades knäcka näsbenet, det hade varit fruktanskvärt.
Idag ser han ut såhär, som en liten dinosaurie, men han är ändå världens finaste:)
Kommentarer
Trackback
