Julafton
Jag insåg att jag har haft en super distans till min blogg i över en månad. Det är inte okey! Det är faktiskt bloggandet som får mig att bearbeta händelser och blicka framåt. Ungefär som en dagbok minus alla sena nätter, vänners djupa hemligheter och snusk. Allt annat bör hamna här om jag inte slarvar bort min dyrbara blogg tid på någonting helt annat. Som jag tydligen lyckats med fram till denna afton.
Jag vill blicka tillbaka nästan en hel månad till då glöggen stod ångande på bordet, och den gräddiga grönkålen stekte friskt samtidigt som julskinkans doft fyllde hela huset.
Så kändes julen för mig. Och då hade vi klart en miljon julklappar och 3 hundar som sprang runt alltsammans.
Jag är glad för att granen stod i säkert förvar i en hörna och att allt kött på julbordet var noga bevakat!
Detta året firade vi julen hemma hos mamma och pappa. Vi har i alla mina 23 (snart 24) vintrar firat hemma hos farmor och farfar. Men efter min farfars bortgång blev det för tufft för alla, särskild för min fina farmor som skulle behövt styra upp kalaset.
Nej, då var det bättre hos oss. Där det inte fanns några gamla julminnen. Där alla kunde sitta och minnas inombords i lugn och ro. Och vi tyckte alla att det blev en riktigt mysig jul, då vi åt mat konstant. Mellan 15.00 - 23.00 stod det aldrig några tomma fat framme.
Hur jag ens lyckades trycka mig själv in i bilen och köra upp till Stockholm dagen efter är ett mysterium!
Jag vill egentligen mest säga tack för en minnesvärd jul. Och tack för allas helhjärtade deltagande under denna dagen!
Jag tror det är därför jag tycker om julen så fruktansvärt mycket. Min familj går liksom in i trans. Där kärlek bara frodas och inga gränser går att nå.
Alla har vi knäppa familjer, men tro mig jag har den värsta. Trots det är det världens bästa familj som visar upp alla sina ljusa sidor när det verkligen gäller!
