I farmor och farfars stuga..
Jag och Annica spenderade i Princip hela vår lediga tisdag i stugan.
Vi skulle hälsa farmor och farfar, eller som vi säger, anya och apya.
Vi kom dit klockan halv 2. Vi ville gärna träffas för vi ska iväg och jag
har inte mycket tid i mellan dagarna så att säga. Men dom hade inte svarat i telefonen innan
vi åkte dit, vi tänkte att dom säkert dyker upp. Dom brukar ju alltid vara hemma
tyckte vi. Men vi satt där i trädgården och väntade och väntade..
Klockan blev halv 3 och en vän till mina kära kom och undrade också vart de höll hus eftersom
dom inte svarade på telefonerna eller hade kört iväg med bilen ifrån deras hus. Utav bara den lilla bilen ifrån stugan var borta och den är härligt gammal utan AC. Så vi resonerade som så att dom inte hade kunnat åka långt bort.
Jag och Annica fortsatte att vänta och vänta och vänta..
Klockan 5 ringer vi till mamma i stan och säger att vi nog dröjer kvar bara lite längre eftersom vi väldigt gärna ville träffa dom just denna dag. Det är ju inte särskilt jobbigt att vara i stugan heller.
Väldigt mysigt och gott om grönsaker finns att äta om man blir hungrig.
Klockan 7 anlände mina kära farföräldrar till stugan och var så ledsna för att dom inte visste att vi hade kommit på besök. Dom hade ju gärna spenderat tid med oss om dom vetat om att vi var där.
Det visste dom ju inte eftersom dom inte hade mobilen med sig eller befann sig i huset.
Dom hade helt enkelt åkt ut till Tylösand men två gäster ifrån Ungern. Där hade dom legat hela eftermiddagen.
Som det kan gå. Men vi stannade en timme ytterligare så vi hann dricka kaffe och prata lite med dom.
Det är inte alla barnbarn som flitigt väntar i 5,5 h på att få träffa sina farföraldrar.
Min mamma kom också så vi fikade alla 7. Farmor, farfar, mamma, jag, Annica, Poppe, Jimbo och Ville.
Deras söta Norska Buhund. Han är en sån liten goding. Men släpper ingen annan än dom han känner innanför grinden. Tokig men underbar!
