Mys med Fanny
Nu är jag och Fanny på väg till Top Model eventet!
Ha de!
Så här såg det ut..
Ölprovning
Ikväll är det ölprovning -13 olika öl!
Och invigning av vår härliga balkong! Bättre fredag får man leta efter!
Rosa
Jag äger inte mycket rosa, men det är dags att välkomna våren på riktigt!
Kom in på Scorett och känn våren, både skor och personal strålar;)
Fine Dining - Dresscode
Vi fick lov att slänga på oss kostym och galaklänning på kvällen efter att ha jagat runt på St.Croix.
Även denna kväll beställa pappa in en Don Perignon och kände lyxen som strömmade in från alla håll och kanter. Vi hade en otroligt duktig servitös som körde alla möjliga trix och knep med oss. Vi till och med lärde honom några luringar. Ett exempel är:
Lägg ut fyra tännsstickor såhär I / \ I
Du får sedan 3 st i handen - Gör en bil.
Men den absoluta favoriten var vår assisterande servitör. Jävlar va han sprang och dela ut bröd och hällde upp vatten! Vi kallade honom för Bobo - som i Yogi björns lille kompis. Han såg fasiken likadan ut!
Alla var så fina och den där glimmande kristallkronan som hängde i bakgrunden gav känslan en extra knuff.
Alldeles alldeles underbart.
Dessa tre sista bilderna är välddigt roliga. Visst är vi fina, men pappa ser så jävla liten ut.
Som han själv sa när han såg bilden: -Vi är fan som spagetti och köttbulle!
En fin begravning
Vi minns dig nu och för alltid
Morgan Back
St. Croix - första ön
St. Croix tillhör jungfruöarna och ön själv har varit en dansk koloni. År 1916 gav USA 25 miljoner i guld för ön. Därefter tillhörde den inte längre Danmark. Men vi kunde se på skyltar osv. att gatorna var döpta efter holländksa och danska namn. Ganska så roligt faktiskt.
Vi utforskade först hamnen där båten la till innan vi bestämmde oss för vilken strand vi skulle åka till. Taxin kostade inte mer än 3 dollar per person åt ett håll. Så vi hoppade in i en minibuss med en väldigt roligt snubbe som gav oss en historie lektion i bilen. Väl framme vid stranden fick man ett arbmband, för tydligen hade han kört oss till privata stränder där man fick checka in i resort receptionen för att få vistas på stranden. Härlig buisness måste jag säga, lätt förtjänta pengar!
Men oss gjorde det inget, vi njöt bara utav att få doppa fötterna i Karibiska havet....
Stranden var så vacker med dess exotiska färger. Vattnet var spegelklart så Annica och Calle turades om att snorkla runt efter fiskar. Det fanns små rev längs strandkanten, vilket passade paret perfekt:)
Sedan hittade Annica sin favorit öl - Virgin Islands, Tropical Mango. Vilket också resulterade i att det inte bara blev en öl...det ser ut som att hennes plånbok snart ska explodera av cash!:)
Efter att ha brännt näsorna ordentligt kilade vi tillbaka till båten för siesta innan kvällens Fine Dining.
Första kvällen ombord
Jag har varit på kryssning tidigare. Faktiskt samma båt - Adventure of the seas - med Royal Caribbean.
Och jag tycker att det är underbart. Ett bättre ställe att relaxa på samtidigt som man ständigt upplever nya äventyr vet jag inte om där finns riktigt. Det är väldigt speciellt och alldeles, alldeles underbart!
Jag glömde dock att berätta om dagens tappe...
Vår fina lilla pappa tog ett dopp efter att ha klätt av sig turist munderingen. Det knepiga här var att han inte fått resväskan till rummetännu, vilket i sig ledde till att han badade i sina adidas shorts....vita...
Vår fina lilla pappa tog ett dopp efter att ha klätt av sig turist munderingen. Det knepiga här var att han inte fått resväskan till rummetännu, vilket i sig ledde till att han badade i sina adidas shorts....vita...
Killar i min ålder kör med kallingar under shortsen, inte samma sak med pappa... Så när jag ligger och relaxar i solen hör jag mamma säga (samtidigt som hon slår till mig på armen: Å nej, herregud!
Promenerandes från polen kommer farsan med vita, totalt genomskinliga shorts...Jag var kvickast på fötterna. Upp med en handuk och fram till farsgubben för att skyla hela området. Jag menar, det är en familjekryssning full med barn. Ordning och reda får det vara! ;) Annars kanske dom kastar oss över bord!
Efter att vi skrattat färdigt åt incidenten sa mamma:
Jag såg först hur rumpan lyste igenom badbyxorna, och då tänkte jag att herregud - hur ser det då ut fram!?
Se även här turist-munderingen. Knallgula foppatofflor, en megaröd lacoste keps och en blå midjeväska med plats för dryck, eller kamera som pappa använde den till. Kan man bli mer turist än såhär?
Jag körde även en sväng inom gymmet. Tanken var att jag skulle upp och träna varej dag. Men jag fick det konstaterat på denna resan att jag inte kan träna när jag dricker öl eller när jag dagen innan har druckit öl/frozen margaritaz/vad annat jag än lyckasdes förtära. Så det fick ligga på hyllan under kryssveckan.
På kvällen var det Fine dining som gällde. I en matsal som har Titanic egenskaper. Väldigt maffig kristallkrona och 3 våningar stor restaurang. Det var 3 rätters varje kväll och lyxen bara flödade!
Pappa hade rätt magkänsla och beställde in Don Perignon första kvällen. :)
Vi klarade av resans första och enda bråk denna kvällen också. Vilket är starkt med tanke på att vi är 3 i Kovac familjen med ett hetsigt temperament. Så jag är oerhört glad över att vi lyckades hålla sams resten av resan. Vi är ändå två fullvuxna barn nu med helt andra viljor än våra föräldrar. Det är nog väldigt speciellt för mamma och pappa att resa iväg såhär och uppleva att jag och Annica styr åt två helt egna håll. Men klapp på axeln för familjen Flinta!
Och ett särskilt tack till mina fina underbara föräldrar som fick denna 50-års resan att strida till verket! Dom är världens bästa föräldrar och jag hade aldrig någonsin blivit den människa jag är idag utan mina två päron!
Vad hände efter San Juan?
Jooooooo... Vi hoppade ombord på en kryssning! En som skulle ta oss runt till 5 olika öar i Karibien.
Verkligen en perfekt semester för min lilla fina familj
Vi boardade båten kl. 13.30 och fick lov att äta från den läckra buffén eller utforska båten medens vi väntade på att rummen skulle bli klara och att bagageet skulle anlända. Vi fick nämligen lämna av våra väskor för granskning innan vi gick ombord och våra väskor skulle väl antagligen scannas de med. Ungefär som på en liten flygplats kan man säga.
Här har vi familjen Flinta + pojkvän första dagen på båten:)
Vår frukost i oväsen
Jag vaknade imorse utav att våra härliga grannar renoverar lägenheten ännu en gång inom loppet av några månader....va fan!
Man kan ju inte sova, denna gången var det en sådan volym att jag och Tobbe som stod mitt emot varandra inte kunde höra vad vi sa. Otroligt!
Så vi fick fly till det enda rum vi hade där volymen var i såpass dämpad ton att vi kunde prata = balkongen.
Jag var nyvaken, därav lärt frusen och Tobbe hade varit en god man och bryggt vårt kaffe. Inte kokat, utan bryggt;)
Så här såg det ut 10.05 på balkongen
Till San Juan, Puerto Rico
Var skall jag börja?
Jag har varit på en underbar resa med familjen. Mamma och pappa fyllde 50 år och därför bestämmde vi oss för att göra en häftig grej tillsammans. En resa till Karibien enades vi om och nu har vi redan hunnit åkt dit och tillbaka igen. Tiden går så fort. Jag kommer ihåg när vi satt och bokade resan, sökte flygresor och kryssning...
Vi flög från Köpenhamn till London, London till New York, New York till San Juan.
Resan i sig gick bra tycker jag, förutom att mamma och Calle förlorade sina väskor på vägen.
Det är väl klart att det ska krångla till sig lite. Men jag är van vid knepiga situationer, jag lever livet den vägen känns det som ibland.
Det är väl klart att det ska krångla till sig lite. Men jag är van vid knepiga situationer, jag lever livet den vägen känns det som ibland.
I London förklarade dom vid check-in counter att det var ett problem med våra väskor, och vi fick veta att ingen utav dom var på planet när vi lyfte.
När vi kom till New York trodde vi att allt baggage var förlorat i London, men det var bara två väskor som kommit bort. Väl på San Juans flygplats fick vi veta att de låg kvar på Heathrow...
Vi hade 3 dagar i San Juan innan kryssningen skulle ta av. Det var bara till att hålla tummarna och hoppas på att väskorna snart skulle levereras.
I San Juan bodde vi på ett litet mysigt hotell - Coral by the sea. Och vår dagliga frukost åt vi på det lilla fiket precis intill hotellet. Vi hade det väldigt mysigt under dessa dagarna. Mycket sightseeing och mer shopping än vad jag trodde vi skulle hinna med. Och en himla massa Frozen Margaritas. Pappaas nya favorit;)
Under första dagen tog vi ta en morgonprommenad som slutligen resulterade i värsta mega vandringen i nästan 3 timmar. Vi trodde att vi skulle komma till "town" ganska så lätt. Vi följde en kvinnas beskrivning och tog buss T5 men hamnade helt bananas. Det roliga med det var att få se så mycket utav riktigta San Juan. Alltså det man upplever om man bor där.
Själva centrum för turisterna visade sig vara Old San Juan. Det kommer jag inte alls ihåg fårn min resa. Jag var ju i San Juan och på kryssningen med tjejerna under min 7 månaders resa. Det var därför vi reste dit igen. För att jag lät övertala päronen om att detta var något mycket speciellt som de verkligen borde uppleva själva. Dessutom passar resemålet perfekt in om man vill fira, slappa, njuta men ändå uppleva ett nytt äventyr.
Under vår långa promenad hittar vi denna "lilla mysen" i diket.
Han var över en halvmeter lång. Säkert 70-80 cm med svansen. Vilket med andra ord betyder att vi hittade en stor leguan. Men den var jättefin, det känndes bara jättefel att se den jämte alla sopor som låg slängda runt omkring i vägkanten. Man ville liksom lyfta upp honom och placera honom i regnskogen.
Han var över en halvmeter lång. Säkert 70-80 cm med svansen. Vilket med andra ord betyder att vi hittade en stor leguan. Men den var jättefin, det känndes bara jättefel att se den jämte alla sopor som låg slängda runt omkring i vägkanten. Man ville liksom lyfta upp honom och placera honom i regnskogen.
Lite bilderfrån vår strand och dagarna innan kryssningen.
Vad hände med väskorna??
Jo vi hade meddelat flygplatsen vart vi bodde, och de skulle leverera väskorna när de anlände.
Men av erfarenhet litar jag inte alltid på att bolag är maximalt effektiva i alla lägen, eller att allt går som de ska.
Men av erfarenhet litar jag inte alltid på att bolag är maximalt effektiva i alla lägen, eller att allt går som de ska.
Så vi ringde upp och trackade vårt baggage tidigt på morgonen, sista heldagen i San Juan. Och turligt nog hade väskorna anlänt kvällen innan och skulle senare under dagen slängas in i en bil som skulle leverera ut försenade väskor till olika hotell. Där kännde jag direkt att ingen tid fanns att förlora. Väskorna stod på flygplatsen, vi skulle norpa dom på en gång och se till att dom inte ännu en gång kunde komma bort. Så jag och mamma slängde oss in i en taxi halv 9 på morgonen. Kl. 9.00 öppnade baggage service och då skulle väskorna lastas i bilar. Men vi var precis i tid och lyckades få tag i baggaget. Så allt löste sig till slut. Men det krävdes lite extra arbete bara. Inga problem!:)
Hela havet stormar!
Nu är jag hemkommen efter en helt underbar resa med familjen. Men jag möts av en hård smäll i ansiktet...
En klasskamrat, vän har tyvärr lämnat oss väldigt plötsligt.
Mina favoritpojkar har förlorat ena länken till kedjan. Jag vet inte vad man säger, eller inte säger.
Jag vet bara att allt är fruktansvärt och att jag beklagar sorgen.
Du blir evigt saknad Morgan
