Kaaramell

Vi hade en väldig tur med vädret. Ja det var kallt, men soligt. Underbart såklart! Men vi stod inte bara i två timmars onödig kö för att komma upp i tornet.
(Med onödig menar jag att det fanns en kö bredvid som var precis den samma men man behövde ta trappor upp istället för hiss. - Så där kunde vi kommit upp ungefär 1,5 h tidigare....Om vi bara hade vetat det. Vi trodde att den kön bara räkte till fösta våningen, inte andra och tredje.)
Vi kom naturligtvis dit den dagen då toppen var stängd. Äch tänkte vi då unnar vi oss en middag i Eiffeltornet!

Det var nog den mest knasiga middagen jag någonsin ätit på en exotisk plats. Vi fick hämta maten i färdigpackade lådor i en matkorg...Classie! Trots detta smakade maten okej för att vara plast förpackad. Huvudrätten kom faktiskt serverad i en varm plastförpackning, det ni!

Nygjorda pannkakor med nutella. Det är precis vad man behöver när man ska stå i en väldigt lång kö i väntan på att komma upp i de höga kyrkotornen.

Såhär högt uppe var vi när vi mötte minnen av tornen. Då är det ändå dubbelt så långt kvar till toppen.
Jag är glad för att vi gjorde insidan av kyrkan dagen innan. För kolla in den kön in i kyrkan!



Efter den fachinerande vandringen i de väldigt smala trapporna tog vi oss en riktigt fransk luch. Och störde oss så otoligt mycet på de människorna som tände cigarett efter cigarett vid bordet bredvid.


Lägg märke till vykorten på bordet. Visst blev dom köpta alltid, men blev dom skickade?
Nej, bom följde med handbaggaget hem till Sverige. Så om någon är intresserad utav att få ett franskt vykort postat ifrån Sverige, säg till mig!

Till det världskända museét. Vi läste någon kvinnas blogg innan vi reste. Där stod det att man behövde mer än en dag för att klara av Louvre. Äsch tänkte vi - dett går på ett ögonblick, så konstintresserade som vi inte är. Men aj, där hade vi allt fel. Tre gånger köpte vi inträde till musseét. Varav en omgång var helt onödig. Vi kom dit klockan fem och museét stängde klockan sex. Great!

Många gångar, mycket tavlor och mycket skulpturer. Man kan hitta allt på Louvre. Även delar av Napoleons gamla lägenhet/palats. Helt sjukt stort och galet inrett. Åker ni till Paris, glöm inte besöka Louvre. Även om ni inte är särsklit konstintresserade. Varken jag eller Danne kan konst. Men vi uppskattade verkligen det berömda museét!
Det tog oss totalt åtta timmar att klara av Louvren. Och då stressade vi igenom sista delen för vi hade en plan att passa tillbaka till Sverige. Det är alltså sjuuukt stort!

Som jag redan har berättat så möttes vi utav en beväpnad man på flygplatsen. När vi fick veta att det gällde bombhot och var tvugna att flytta oss till den "säkra zonen" placerade vi oss vid nödutgången. Såklart står inget skrivet på det intrnationella språket, men vi listade ut det ändå!

När vi äntligen skulle ta oss till hotellet var det så att adressen inte framgick på bokningen. Och på flygplatsen var man tvungen att välja rätt taxikö för alla körde till olika områden...perfekt!
Så vi fick kämpa runt med våra väskor tills vi hittade en tunnelbanekarta - för ingen fattade ordentlig engelska.
Tillslut hamnade vi på rätt spår men gav upp och tog en taxi ifrån Centralstationen mot den metrohållplatsen vi hade nära hotellet. Så kom vi äntligen fram.
Vi checkade in på rummet efter att ha blivit mötta av en oroligt omotiverad receptionist.
Och såklart fick vi utsikten åt helt fel håll!


Dagen efter var det dags för sightseeing efter en halvhjärtad, ej ingående frukost.





Vi promenerade hela förmiddagen och fram till Notre-Dame. Vi hade också en otrolig tur. Inga köer och ingen trängsel, helt perfekt!

En förbannat grym kyrka. Me like!



I kyrkan tände Daniel ett ljus för sin förlorade katt Tussan.
Jag tände ett ljus för min förlorade mormor, Lisa Holmqvist.






We Love Notre-Dame

Även om man får till en helg att vara helt ledig och besöka alla nära och kära så betyder inte det att man får tid med precis allt. Jag älskar att blogga men mitt pendlande och mina långa dagar sätter stopp för fräsha uppdateringar.

Jag hade fyra underbara lediga dagar då jag verkligen fick med allt! (förutom bloggen)
Jag och Danne gick först på RAW i Halmstad onsdagskväll. Det var syrrans julklapp och den var verkligen
helt perfekt. Att ge bort en upplevelse är mycket bättre än att fylla lådor och skåp med fler grejer.
Efter fördeställningen övernattade vi hemma hos mamma och pappa såklart. Mysigt som vanligt. Det är skönt att bara komma hem precis när som helst och alltid känna sig saknad och välkommen.

Dagen efter var det langós hemma hos Anya och Apya. Underbart gott, det var Danne som beställde och farmor hon lagade gärna önskad mat åt sitt barnbarns pojkvän. Han är helt perfekt i min farmors ögon. Och hon har helt rätt. Det finns ingen finare. Det finns inte heller någon finare farmor och farfar än dom jag har.

På eftermiddagen tog Danne tåget till Köpenhamn för att jobba och jag tog tåget till Stockholm för att träffa Ella.
Jag fylls alltid av kärlek och nostalgi varje gång jag träffar någon av mina tjejer. Dom är verkligen de enda äkta vännerna jag har. Don´t you ever leave me!
Vi hade jättemysiga 36 timmar ihop innan det var dags för mig att packa väskan igen och ta tåget till Sala.

På tågstationen mötte jag upp Tobbe för en snabb kaffestund. Snacka om vuxenpoäng! Att ta en kopp kaffe innan nästa färd..... hur som helst -  Det var sjukt kul att träffa min gamle trogna "pojkvän". Han är en sån där som jag troligtvis aldrig kommer tappa kontakten med. Man är liksom med i varanndras liv på ett hörn, men man kliver aldrig ur kvadraten.

I Sala var jag på ett 90års kalas. Det var Dannes mormor som fyllde 90 år. Så heeela Dannes släkt var såklart där. Jag börjar få klämm på det nu, men det kommer nog ta ett tag tills alla namn faller på plats. Hur som helst.
Vi var där nästan hela dagen. Vi var helt utslagna när vi kom hem. Nattsömnen var väldigt välkommen. På söndagen åkte vi runt i stan och Danne fick träffa lite gamla vänner.
Planet gick klockan åtta på kvällen. Så efter en snabb kvällsmat - busstur - flygtur  - så var vi tillbaka på Kungsgatan igen. Precis lagom för läggdags.



Ni ser - man kan hinna med mycket som pendlare också. Men man får verkligen klämma ihop baguetten till en
liten smörgås. Det går om man vill! Det var i varje fall bamseskoj att hinna med alla punkter på listan och träffa alla sköningar som korsade min väg. Både familj och vänner. Tack för en fin helg!

FY FAN! 17 MINUSGRADER! JAG VILL TILL VÄRMEN!

Som tur är har jag en liten grej som kan få värmen att krypa ut i fingertopparna igen!
Både den psykiska (för vissa) och den fysiska.